Vilket i detta fall var riktigt kul! Emellan de två besöker träffade jag nämligen på en Ironman-aspirant som vägrade tro att Velomobilen var så överlägsen hans tempo-cykel, som jag hävdade. Efter en liten diskussion bestämde vi för att göra upp på landsvägen. Den första sträckan på vägen hem för mig är måttligt kuperad 70-väg mellan Oskarshamn och Påskallavik. Den överenskomna sträckan var mellan en rondell och en korsning med stopp-plikt, drygt 8 km.
Självklart slog jag två flugor på smällen och bokade in fotografen samtidigt som vårt "race". Därmed fick vi det hela på bild, av ett proffs.
Dock var utmaningen från tempo-cyklisten, som ni andra velomobilister kunde gissa, inte särskilt tuff. Eftersom det bara krävs ungefär halva effekten för att driva fram min Quest i samma hastighet som hans tempo-cykel kunde jag leka med motståndaren. Jag undvek dock att använda bromsljus, för att inte spä på förnedringen ytterligare.
Kul var det iallafall och IM-aspiranten var trevlig och glad, nederlaget till trots.
På bilderna ser det ut att vara en jämn match, men det var ju bara för kamerans skull. Det hade inte blivit särskilt roliga bilder om jag trampat på för att sedan vänta flera minuter vid målgången.
Ett stort tack till fotografen, Albert Chalmers!
