måndag 19 december 2016

She´s back!

Idag cyklade jag Quest XS till jobbet. Sedan i Augusti har det varit Strada, först med F-Lite fram och Kojak bak, sedan med Marathon Plus på alla hjul. Jag har gnällt en del här på bloggen om hur det går långsammare (även om handtaget kompenserar för det genom MYCKET enklare låsning).

Någon jag inte pratat så mycket om är skillnaden i storlek mellan Strada och Quest XS. Det heter att Quest XS är för cyklister upp till 178 cm. Jag är 179. Det märks verkligen att jag ligger på gränsen till hur stor "motor" man får plats med i den lilla velon. Alla inställningar är på "max" för att jag ska få plats. Desstuom är vevarmarna 155 mm istället för 175 på Stradan.

Den tightare passformen är för det mesta possitiv, jag tycker verkligen man ska satsa på minsta möjliga velo när man väljer. MEN efter att ha cyklat Strada ett knappt halvår hade jag vant mig vid det tilltagna utrymmet och de möjligheter till att nå saker m.m. som jag saknar i Quest XS. Det hela kan summeras som ännu en faktor som talar för att Quest XS:en är snabb och med grym vägkänsla (när man sitter som fastkilad mellan axelkuddarna i kurvorna) och Stradan är mera av en rymlig cruiser som man klarar lite längre pass i. Då är Quest XS ändå fullfjädrad - till skillnad från en del andra velos på marknaden...

Jag vet att gräset alltid är grönare på andra sidan, men dagens återkomst till Quest XS fick mig att inte bara med ett stort leende på läpparna känna den ökade hastigheten, utan också börja fundera över hur det vore med en DF - som ska vara snäppet snabbare OCH med aningen mera utrymme än Quest XS (men mindre är Strada och Quest).

Jag tänkte återkomma senare i vinter med lite statistik på velo, däck och temperatur för att få lite grepp om hur mycket de olika faktorerna påverkar medelhastigheten på min pendlingssträcka. Men än sålänge är det statistiska underlager på Quest XS med Marathon-däck för litet ... ;)

söndag 18 december 2016

Quattrovelo

Min fru, dotter och jag var i början av december i Danmark och testkörde Quattrovelon de nyligen fått in på Velomobilcenter. Huvudskälen till att vi överväger en QV är det förväntat bättre väggreppet i uppförsbackar (två drivande hjul och tyngdpunkt längre bak) och möjligheten att ta med dottern i cykeln istället för i cykelvagn bakom Stradan.

När vi köpte Strada med cykelkrok och cykelvagn i somras var förväntan (ogrundad) att det skulle minska medelhastigheten med kanske 5 km/h. Verkligheten var närmare 10 km/h. Inte för att det är direkt livsavgörande, men det gjorde det ändå betydligt tråkigare att cykla tillsammans när den som inte hade vagn kunde sova sig genom resan, medan den med vagn fick slita.

Med en QV slipper man fallskärmen till luftmotstånd som vagnen utgör och dessutom blir förstås ekipagets vikt betydligt lägre. Då kanske man faktiskt kan använda velon för att ersätta bilresor till och från dagis i några år.

Därför åkte vi hela familjen från östra Småland, först med Hertz Freeride, sedan med tåg och sist med en svensk expat till Ganslöse utanför Köpenhamn där Velomobilcenter.dk ligger. Min fru hade inte cykelskorna med sig, utan det vara bara jag som provcyklade.

I stort känns QVn precis som min Strada innuti. Visst är visir, huva, utrymme på sidorna mm annorlunda, men likheterna är fler. Skillnaden på styret var dels att växelreglaget bara fanns på höger sida (10 kransar bak) i form av två spakar/knappar och inte ett vred. Dessutom fanns ett extra bromshandtag skivbromsarna bak på styret. Framtill växlade man med hälarna på den utmärkta Schlumpf-växeln.

Personligen skulle jag stå över bakbromsarna - det är mer än tillräcklig bromskraft i 90 mm bromstrummor fram, tycker jag. Schlumpf-växeln däremot skulle jag nog kosta på mig. Det funkade mycket smidigare än jag befarat och gav ett väldigt stort växelområde.

Samtidigt märks det att QVn inte är riktigt färdigutvecklad. Den jag testade var utrustad med huva och visir som används i kombination med foam-skyddet över sittbrunnen. Det gick bra att öppna visiret vid behov (om det går sakta och/eller sikten försämras), men att sedan stänga igen var inte så enkelt. André på Velomobilcenter.dk uppmärksammade mig på detta och sa att de funderar på olika förbättringar.

En annan sak som störde mig lite var att vi hade flyttat fram sätet för att ge så mycket plats åt barnets ben som möjligt. Det verkade fint, innan man fällde ned huvan. Eftersom det inte är justerbar hamnar man då väldigt långt fram och får utandningen väldigt nära visiret, som känns som man har MC-hjälm på sig. Hur det hade varit att sitta längre bak provade vi aldrig, men då är det säkert mycket bättre. Men då får förstås barnet mindre plats.

Just barnsitsen var för oss lite av huvudpoängen med hela resan. Vår dotter satte sig glatt första gången när Yoann (eller var det André) hade monterat barnstolen. Men när vi försökte justera och fixa råkade jag klämma henne lite med förarsätet och efter det var det svårare att få henne att prova. En sak blev iallafall uppenbar och det är att det behövs ett justerat förarsäte för att barnet ska sitta någorlunda bekvämt. Det ordinarie förarsätet har, precis som på Quest och Strada, hårda sarger på baksidan som sticker ut 5 cm bakåt på båda sidor om ryggen. Dessa sarger konkurrerar med utrymmet för barnets ben och det blir lätt trångt, vass och obekvämt. Velomobiel.nl har en ny design på förarsätet på gång, men den fanns inte att prova. Även barnsätet kan förbättras för att flytta lite av barnets belastning på benen till fötter och rumpa. Slutligen är det i den ordinarie huv-designen en vägg emellan förare och passagerare/bagageutrymme. Det försvårar kommunikation (verbal och fysisk) i onödan - men kan förstås åtgärdas med enkla verktyg. Jag tror inte att det skulle påverka hållfastheten i den huva som fungerar som en hjälm ifall man skulle, den ökade stabiliteten till trots, mot förmodan, lyckas välta.

Själva provturen var tuff, då Yoann förväntade sig en vältränad velonaut och jag hade en rejäl förkylning i kroppen. Hade det varit arbetsdag hade jag INTE cyklat, så mycket kan jag säga. Men likväl höll vi betydligt högre hastigheter än jag hade klarat i Stradan. Så uppskattningen att den ligger mellan Quest och Strada i snabbhet känns rimlig.

I kraftiga svängar kändes det tydligt hur ena bakhjulet tappade fästet och hur man kunde trampa lite "fritt" innan kraften koncentrerades till det hjul som hade bra markkontakt. Men i min vanliga cykling är det ytterst sällan som jag har så kraftiga svängar och samtidigt har en annan velonaut som cyklar på framför som jag inte vill tappa ...

Det sägs att bakänden ska kännas som den svajar lite, som en hund som viftar på svansen, när man kör över ojämnheter som inte är helt vinkelräta med färdriktningen. Eller om bara ena bakhjulet kör på något. Det stämmer säkert och jag tyckte mig känna det, men bara svagt. Det är verkligen inget som man stör sig på, tycker jag.

Den förbättrade väghållningen finns väldigt bra möjligheter att testa på Velomobilcenter.dk:s vanliga testslinga. Men då gäller det att man vågar. För mig finns liksom maxhastigheten i kurvor inprogrammerad i ryggraden (Quest XS) och det kräver lite träning för att våga utmana de gränserna. Men visst är väghållningen betydligt bättre i QVn, det är det inget snack om.

Så, det får räcka för denna gång. Har du frågor så ställ dem och jag kan försöka svara.

Kommer vi köpa en då - tja, det är frågan. Det gäller ju att dottern gillar att åka i den. Dessutom har vi ju redan två velos i familjen. Men visst är det lockande!




tisdag 13 december 2016

Vinterpendling

Idag cyklade jag till jobbet för första gången på flera veckor. På grund av tjänsteresor och sedan en rejäl förkylning har det helt enkelt inte blivit av. Men idag var det dags igen. Efter att ha lussat med frun och dottern för farmor och farfar bar det av på snöiga vägar med kvicksilvret strax under nollan.

Själva vinterväglaget var inga större problem, även om jag märkte hur en del andra trafikanter körde extra försiktigt. Jag hade bytt däck bak från Hakkapelitta MTB-dubb-däck till Marathon Plus, vilket jag tror drog ned rullmotståndet något jämfört med mardrömsturen senast. På det hela taget var det en härlig upplevelse att cykla fram i vinterlandskapet i soluppgången, även om det förstås tog en kvart extra mot högform, tre Kojak-däck och sommartemperaturer.

måndag 14 november 2016

Winter is coming

Så var det då dags att rusta även Velon för vinter. För Stradan innebar det att byta däck till Marathon Plus (bättre mönster, men inga dubbar) fram och Nokian Hakkapelitta dubbat MTB-däck bak. Dessutom tejpade jag för fothålen med en bit elastiskt tyg för att minska draget kring fötterna.

Tyget fungerade utmärkt, jag känner det inte alls och fötterna klarar sig nog aningen bättre nu än de gjort utan. Testade idag med ett par strumpor och utan skoöverdrag. 0 grader. Inga problem.

Däcken däremot. Puh. Det gick väldigt segt. Mycket av tidsförlusten var förstås på grund av dåligt skottade vägar (inte precis feministisk snöröjning i Småland kan jag intyga), men även med rena vägar hade det gått långsamt. Jag bedömer att endast däckbytet kostade 4-5 km/h i medelhastighet. Det låter lite för den som inte cyklar till vardags, men det känns rejält vill jag lova.

Nu hoppas jag på mildväder så jag kan byta tillbaka till snabbare däck. Annars kommer det att bli buss och elbil många dagar i vinter.

måndag 3 oktober 2016

Pinsamt

Efter att ha läst ett inlägg av Mattias Sjösvärd på FB idag kollade jag trycket i däcken, men manometern på cykelpumpen, inte bara med tummen. Mycket riktigt hade trycket sjunkit till ynka 2 bar i framdäcken och 3 bar i bakdäcket. Eftersom jag har F-Lite fram och Kojak bak på Stradan är det 3 respektive 3,5 bar under max!

Den största skillnaden var ljudbilden. Plötsligt lät cykeln mycket snabbare och kändes styvare, vägljudet ändrade karaktär och plötsligt kändes Stradan betydligt snabbare. Visst var det säkert lite placebo, men tiden till jobbet reducerades med 2-3-minuter, trötta ben efter helgens strapatser till trots.

Senast jag pumpade däcken var när jag bytte dem, dvs för två månader sedan. Eric Zinn skrev att han pumpar en gång i månaden. Under den tiden har alltså trycket fallit från max till morgonens nivå.

Ny rutin blir därför att pumpa/säkerställa trycket varannan vecka tills vidare.

onsdag 31 augusti 2016

Jobbresor till Kalmar

De två senaste dagarna har jag varit i Kalmar i jobbet och cyklat förstås. Till min förvåning var cykelvägarna mycket bra och bara 8 km längre än bilvägen. Det gjorde beslutet enkelt imorse när jag funderade över om jag skulle ta cykel eller buss dag 2.

Igår arrangerade vi en aktivitet i samarbete med en rad andra organisationer på eftermiddagen. I inbjudan erbjöds deltagarna att testa en rad elbilar och även min "cykelbil". Det var bara en av de ca 50 närvarande som nappade på erbjudandet och föranmälde intresse. Väl på plats var det dock ytterligare tre som provkörde en sväng. Samtliga klev ur Stradan med det välbekanta velomobil-smilet på läpparna ... Lagom i måndages fick jag lite dekaler skickade från Velomobilcenter som jag klistrade på för att dirigera eventuella intressenter rätt.

Både igår och idag stod Stradan parkerad på stora torget i Kalmar med MÅNGA nyfikna förbipasserande. Tyvärr var jag tvungen att konferera också, så det var inte så många som fick förklart för sig vad de beskådade.

En tydlig lärdom från Kalmarturerna var hur olämplig velomobilen är på cykelvägar i staden. Utanför tätort, där det är långt mellan korsningarna och cykelvägen är rak och fin funkar det hyggligt, men inne i stan känner man sig som en biltjuv när man hela tiden ringer i klockan eller tutar för att svischa förbi i mer än dubbla de andra cyklisternas hastighet. Jag valde istället att köra mest på bilvägen - i stan kan man ju ändå hålla trafikrytmen utan större problem.

Slutligen kan jag konstatera att det nu är 100% säkert att Stradan är långsammare än Quest XS:en. De totalt 18 milen som det blev gick i ynka 37 km/h i snitt. Visst var det lite små cykelvägar i närheten av Kalmar och en del rödljus m.m., men det var också långa sträckor med mycket fina vägar där jag kunde kliva på ordentligt. Med Quest:en hade jag definitivt klarat 40 i snitt.

måndag 22 augusti 2016

Mera underlag för jämförelse

Så har jag cyklat fyra turer till och från jobbet. Snittet ligger mycket nära 120 minuter för de 77 kilometrarna per arbetsdag. Det är, som jag skrev i förra inlägget, ca 2-4 km/h lägre än med Quest XS. Samtidigt går det fortare att låsa, packa och vända.

Jag tror att slutsatsen, enligt mig, är att Quest XS är ett bättre val för mig. Dels för den högre medelhastigheten (handtag kan ju monteras på Quest också), men främst för att Stradan känns lite stor. Det är precis att jag passar i Quest XS, men Stradan känns istället lite väl stor. För en större förare, och för mindre snabba vägar är kanske Stradan att föredra, men för mig var det första valet det rätta.

Frågan är nu hur länge jag ska bita ihop och nöja mig med den ändå fantasiska Stradan innan jag köper en "ny". Det kostar ju ändå en slant att byta bil hela tiden ...

söndag 14 augusti 2016

Första jobbturen med Strada

Så har jag då cyklat till jobbet med Stradan för första gången. Jag bytte däck direkt, från 3*Marathon Plus till 2*F-Lite och Kojak bak. Detta eftersom jag kände att det gick så mycket segare och jag var rädd att det skulle bli lite väl tungt mentalt att gå från en Quest XS med snabba däck till en Strada med traktordäck ...

Till saken hör också, kanske, att jag fick några bistick i benen igår vid slutskattningen av honung. Jag vet inte om det påverkat min prestation idag, men det ena benet är rejält svullet under knät. Men i cykeln tänkte jag inte på det utan det kändes som vanligt. Temperaturen ute vid start var ca 7 grader, vilket förstås sänker hastigheten något lite.

Självklart blev det många tittar på cykeldatorn och jämförelser på olika delar av den mycket välbekanta sträckningen till jobbet. Väl framme kan jag konstatera att det tog 1:00:45. Dvs en medelhastighet på ca 38 km/h. Det är preliminärt ca 2-4 km/h långsammare än Quest:en. Men med bara en tur att utgå ifrån ska vi vänta med att dra några förhastade slutsatser.

En kul detalj är dock att den tid extra det tog att cykla sparade jag in på att Stradan har ett handtag bak som man kan låsa fast cykeln med. Med Quest:en fick jag plocka av och på "hjulskydden" för att dra kedjan genom hjulet varje gång. Pilligt och tidskrävande. Handtag rekommenderas.




söndag 7 augusti 2016

Ytterligare erfarenheter av cykelvagnen

Igår blev det ytterligare en tur med cykelvagn bakom Stradan. Jag kan nu verkligen bekräfta att det är luftmotståndet som är den STORA skillnaden. Visst går det tyngre uppför också, men nedför är skillnaden enorm. Istället för 60 km/h i svaga utförsbackar gick det i 40, medan i uppförsbackar där jag får kämpa för att hålla 25 blev det istället knappa 20. Snitthastigheten blir som sagt ca 10 km/h lägre med vagn. En liten del av orsaken syns på bilden nedan. Vagnen sitter några centimeter förskjuten i sidled och tar lite extra mycket vind.


Idag blev det en annorlunda tur. Några gäster igår fick låna vår pick-up hem, då de hade bekymmer med sin egen bil. När den skulle hämtas idag var det bara att cykla de 25 km i Stradan, kasta upp den på flaket och köra hem. Smidigt. Det hade förstås gått med en vanlig racer också, men då hade jag knappast hållit 38 km/h i snitt och dragit mig lite mera för det hela.

onsdag 3 augusti 2016

I väntan på Quattrovelo

Eftersom det är lång leveranstid på Quattrovelo, och för att den är stor och mindre lockande för min fru än nuvarande Quest XS, har vi skaffat en cykelvagn. Eftersom den nyköpta Stradan hade dragkrok och vi åker till stranden var och varannan dag så här års, med bil eftersom dottern inte får plats i velon, kändes cykelvagn som ett smart drag.

Efter lite letande på olika sajter och på blocket köpte vi en Thule Cheetah1. Det är den smalaste, lättaste och snabbaste (rimliga) vagnen jag kunde hitta. Jag fick fixa lite för att få den att passa på Stradans fäste, men det gick bra. En egenhet, som jag inte hade tänkt på, är dock att vagnenär förskjuten lite till vänster (kanske 10-15 cm), eftersom fästet sitter så långt ifrån hjulet i sidled. Det går bra ändå, men luftmotståndet blir förstås högre.

Just luftmotståndet var min stora oro - dottern (2 år) gillade vagnen skarpt och sitter snällt utan att klaga. Mycket riktigt gick det betydligt långsammare med vagn. Den branta uppförsbacken på grusvägen närmast huset klarar jag inte med dottern därbak. Jag få helt enkelt kliva ur och kuffa några meter. Väl ute på landsvägen tippar jag på att att vagn med dotter sänker medelhastigheten knappt 10 km/h, från 40 till 30. Det känns förstås surt, men jag hade knappast orkat snitta 30 km/h med en vanlig cykel med pakethållare och barnstol ...
I förgrunden står min frus Quest XS, bakom står en glad liten barlast och längt bak står Stradan med Cheetah:n tillkopplad. Bilden är tagen vid ankomsten till vårt vanliga badställe, 9 km från hemmet.

Vi får se hur långa turer jag orkar med vagnen. Det är egentligen mest mentalt jobbigt, att se att hastigheten blir så mycket lägre, fast jag kämpar på som vanligt. Återkommer om detta.

fredag 29 juli 2016

Min fru har tagit min Velo!

När Questen var nyköpt för tre år sedan fick min fru testa en sväng till affären (2*10 km). Jag var dock slarvig med inställningarna och cykeln passade inte speciellt bra. Hon satt lågt och hade t.ex. ingen kontakt med sidorna (Velomobiels modeller har axelkuddar som ligger an mot axlarna för att man ska få mothåll - som i en F1-bil). Resultatet var att hon tyckte det var otäckt när det gick fort och hon provade den inte på flera år igen. Det var förstås en besvikelse för mig som hade tänkt att vi skulle dela på Velon, men vis av erfarenhet vet jag nu att det ändå inte är någon idé - det är alltför jobbigt att ställa om mellan brukarna, iaf om man ska göra det ofta.

Nu, efter visst tjat, har hon provat igen. Denna gång med noggrannare inställning och anpassning. Plötsligt var det jättekul och hon cyklar varannan dag till gym och affär. Men eftersom jag inte vill hindra henne, utan gärna ser att hon använder Questen, fick jag börja se mig om efter en ny Velo.




Vi har pratat om Quattrovelo och DF, men så kom en begagnad Strada upp på FB. Den hade dragkrok och all annan extra-utrustning som jag vill ha. Sagt och gjort bokade jag in Questen på service i Toppevad (velomobilcenter.dk) och åkte ned för att titta.

Sommarservice och ny Velo

Nu när jag är ledig passade jag på att åka till Velomobilcenter.dk och låta göra service på Quest:en. Som vanligt är det superkul att hänga med Yoann och André en dag, samt förstås flukta på de häftiga cyklarna de har i "bilsalongen". I år var det särskilt DF som lockade mitt intresse! Även WAW fanns inne, men det kändes inte alls lika snabb som jag föreställt mig. Nej, fick jag vilken jag ville skulle det, just nu, vara en DF!

På bilden över de uppställda VM:erna är det, nedifrån, DF, Strada, Strada, DF XL, EVO R, Mango, Quest och sist Quest XS. 
Eftersom jag även hämtade en Strada i Danmark, bara 20 km från Toppevad, fick Questen åka på taket hem. Det var förstås också därför jag inte kunde cykla ned till Danmark för att göra servicen.
På färjan var det inga problem med varken höjd eller längd på ekipaget. Det gick bra som 6 m personbil.
Premiärturen med Stradan (som numera är min ordinarie Velo, då min fru tagit över Questen) blev till Biodlarmöte i Högsby. 2*20 km. Medelhastigheten var dock frustrerande låga 38 km/h, trots att jag inte precis höll igen. Däcken som satt på nr jag köpte den var dock Marathon Plus, de säkraste och långsammaste som finns! Nu har jag bytt till F-Lite fram och Kojak bak. Hoppas verkligen det gör lite skillnad.

måndag 13 juni 2016

Nytt pers och jobbfunderingar

Idag blev det nytt pers på väg till jobbet. 55.45 på de 38,4 kilometerna, vilket ger en snitthastighet på dryga 41 km/h. Vägen hem gick lite långsammare, men även det blev rekord. Totalt 1.53.00 på de 77 km, dvs knappt 41 km/h i snitt. Men då ska man komma ihåg att första (och sista) kilometern är usel grusväg och i slutet/början är det flera trafikljus (som jag missade allihop). På öppen väg var snittet betydligt över 45 km/h. Konstig dag att pers:a egentligen, eftersom jag känt mig sliten i benen hela helgen efter ett tufft löppass i fredags.

En annan sak. Jag funderade på i cykeln idag till vilka planerade möten i tjänsten som jag ska ta cykeln. Än så länge har jag bara cyklat till kontoret, aldrig till ett möte utanför kontoret. Nu har jag ett par möten planerade (med möjlighet till dusch) på lagom avstånd (60-90 km) och som varar länge nog för att det ska kännas lönt (minst heldag).

Hur gör ni andra - tar ni velon i tjänsten? Hur uppfattas det av kollegor/kunder?

måndag 23 maj 2016

Cyklingens samhällsnytta kvantifierad!

Genom FB-gruppen "Velomobiler i Norden" fick jag idag nys om den danska nationella cykelstrategin som slår fast att samhällsnyttan i form av förbättrad hälsa genom cykling kan värderas till 0,9 € per km (7 dkk). För mig innebär det alltså 72 € om dagen!

Jag känner inte till några detaljer bakom den beräkningen och kanske skiljer sig danska förhållanden något från svenska, men det innebär ju grovt att min cykel är samhällsekonomiskt lönsam redan efter drygt 800 mil! Eftersom jag redan cyklat över 1000 mil är den redan avbetald.

Vill du också göra en bra affär för samhället, och din kropp? Just nu finns en Strada ute på blocket.

Tillägg: I cykelstrategin står det "i byen" vilket på danska betyder i staden och därmed är nog en stor del av de minskade kostnaderna för samhället minskade partikel-utsläpp, minskad NOx osv i stadsmiljön, inte bara minskad fetma och förbättrad hälsa hos cyklisten. Likväl är det intressant med en såpass hög siffra. Hur kan man, om denna uppskattning är rimlig, motivera att det överhuvudtaget får framföras förbränningsfordon i stadskärnan någonstans?

fredag 20 maj 2016

Testpilot från Fliseryd

Det händer inte allt för sällan att någon som kör om gör det väldigt sakta. Många är nyfikna på Questen och undrar om det verkligen får plats en människa i den lilla röda torpeden.

Igår körde en Volvo förbi mig sakta och efter någon kilometer stod den på en parkeringsficka med föraren vinkandes vid vägkanten. Rolf, som han hette, var mycket trevlig och turligt nog av ungefär samma kroppsliga dimensioner som jag själv. Jag berättade lite kort om cykeln och frågade sedan om han ville testa. Det ville han och vi bytte helt sonika fordon i några hundra meter till nästa ficka. Tyvärr var det svagt uppför (jag kör ca 35 km/h uppför och 55 km/h nedför på den sträckan), så Questen fick inte visa sig från sin bästa sida. Men lika glad för det var Rolf!

Jag fick även ta bilder på honom cyklandes. De finns säkert ute på webben nu - om jag tolkade hans glädje rätt.

What a difference a Quest makes

Denna vecka har jag cyklat fyra av fem dagar, vilket är rekord för nya jobbet. 4*8=32 mil är dock fortfarande mindre än de 2*17=34 mil som det blev till förra jobbet.

Men det jag tänkte skriva om idag är skillnaden i känslan att komma till jobbet i onsdags och torsdags. På onsdagen tog jag e-golfen till jobbet och kände mig trött och nedstämd när jag gick in genom porten till jobbet. Inget konstigt i sig, det är få som skuttar in med hoppsa-steg på när det kommer till jobbet på morgonen. Men dagen efter, när jag cyklat i 60 minuter innan, var svettig och hög på endorfiner, och kände mig duktig var känslan helt annan. Nu var det istället skönt att vara framme, jag såg fram emot att ta en frukt i fruktkorgen och öppnade porten med ett leende.

Kanske är det faktiskt den största fördelen med att cykla till jobbet - det ökade välbefinnandet. Då talar jag inte om att man håller vikten, få bra kondition och blir mindre beroende av hög inkomst. Nej, just det hormonella rus och väl syresatta hjärna man får av ett motionspass på vägen till sin stillasittande arbetsdag. Samma sak på vägen hem - man kommer in genom dörren med ett leende på läpparna. Inga arbetsrelaterade orosmoment överlever 60 minuter konditionsträning!

onsdag 18 maj 2016

Lokal media *2

För några veckor sedan blev jag ju utmanad av en tempo-cyklist. Vårt race fotades av en fotograf och blev del av ett litet reportage om mig och Quest:en i en lokal reklamtidning - Stadsmagasinet.


I helgen var jag med på en "miljöbilsdag" som arrangerades av Oskarshamn Energi i samarbete med stadens bilhandlare. Jag skulle pratat om hur det är att äga och använda elbil till vardags, men det enda folk var intresserade av var cykeln. Quest:en alltså. Även lokalpressen var nyfikna på den röda skönheten och jag hamnade återigen på bild i en tidning som nästan alla i trakten läser.


Det roligaste med miljöbilsdagen var att intresset var så stort att vi efteråt talat om att fokusera mera på cykeln som alternativ till nästa års upplaga. Kanske kan vi får Velomobilcenters roadshow även till Oskarshamn!

torsdag 12 maj 2016

Utvärdering däckbyte

Jaha, det var då inget lyckat däckbyte! Marathon-däcken var betydligt långsammare än mina gamla Durano. Jag gissar 1-2 km/h. Det märktes tydligt på ställen där jag brukar klara mig på en viss växel, men idag fick växla ned för att inte ta slut.

Dessutom kändes de klumpigare i kraftiga svängar, inte alls den strykjärns-känsla som jag är van vid.

Sist, och minst, var svängradien som väntat längre. Men detta är inte däckens fel, utan jag som valt fel dimension. Mina gamla Durano var ju några millimeter smalare, eftersom Cykelkraft.se inte hade exakt samma dimension i Marathon. Det är dock sällan som svängradien är ett problem, tycker jag. Det märks bara när man ska göra U-sväng, och då är det inte hela världen om man får sätta ned foten och backa en liten bit.

Nästa gång blir det Durano igen, eller kanske Kojak. Återförsäljaren i Danmark rekommenderade Marathon pga den höga punkteringsrisken med tunnare däck, men jag upplever att vi inte har samma problem med "vasst grus" i Sverige som de verkar ha i Danmark. Jag fick två punkteringar på mina Durano under 1000 mil och ingen av gångerna var det på grusväg utan när grus kommit ut på asfalten.

onsdag 11 maj 2016

Däckbyte

Så var det, efter ca 1000 mil, dags att byta ut mina gamla Durano-däck. De sista veckorna har grusvägen den första kilometern ut till "stora vägen" varit i extra dåligt skick och jag har varit mycket orolig för punktering varje gång. Däcken har dock hållit, fast det var hög tid att byta.
Schwalbe Durano efter 1000 mil.
Bakhjulet var som väntat betydligt mindre slitet än framhjulen. Det stora överraskningen var istället att det var det vänstra och inte det högra framdäcket som var mest slitet (se upp-och-nedvänd bild).

Nya däck blev istället Schwalbe Marathon som jag haft på min MTB och som hållit länge. Jag räknar med något högre rullmotstånd men kraftigt ökat punkteringsskydd. Vi får se hur mycket medelhastigheten sjunker. Suck.

Det jag inte räknat med var att svängradien skulle påverkas. Men eftersom Marathon-däcken är lite bredare (trots samma standard) tror jag att jag fått något försämrad svängradie, vilket inte är ett försumbart problem på en Quest ... Återkommer om det också.

måndag 25 april 2016

Triathlet vs Liggist

För någon vecka sedan kom en journalist för en lokaltidning och intervjuade mig om cykeln. Eftersom jag gärna ser fler velomobilister i min del av landet ställde jag förstås upp, inklusive fotografering. Dock ville redaktören se mera actionfyllda bilder, så fotografen kom tillbaka några dagar senare och tog mera bilder.

Vilket i detta fall var riktigt kul! Emellan de två besöker träffade jag nämligen på en Ironman-aspirant som vägrade tro att Velomobilen var så överlägsen hans tempo-cykel, som jag hävdade. Efter en liten diskussion bestämde vi för att göra upp på landsvägen. Den första sträckan på vägen hem för mig är måttligt kuperad 70-väg mellan Oskarshamn och Påskallavik. Den överenskomna sträckan var mellan en rondell och en korsning med stopp-plikt, drygt 8 km.

Självklart slog jag två flugor på smällen och bokade in fotografen samtidigt som vårt "race". Därmed fick vi det hela på bild, av ett proffs.

Dock var utmaningen från tempo-cyklisten, som ni andra velomobilister kunde gissa, inte särskilt tuff. Eftersom det bara krävs ungefär halva effekten för att driva fram min Quest i samma hastighet som hans tempo-cykel kunde jag leka med motståndaren. Jag undvek dock att använda bromsljus, för att inte spä på förnedringen ytterligare.

Kul var det iallafall och IM-aspiranten var trevlig och glad, nederlaget till trots.

På bilderna ser det ut att vara en jämn match, men det var ju bara för kamerans skull. Det hade inte blivit särskilt roliga bilder om jag trampat på för att sedan vänta flera minuter vid målgången.

Ett stort tack till fotografen, Albert Chalmers!