Ännu en golftävling

Igår gick DM (Småland) på hemmaklubben, vilket var ett utmärkt tillfälle att ta cykeln till tävling igen. Trots att 36 hål i sommarvärme väntade öppnade jag dagen med ett personbästa på 36 min till banan (snitt ca 41,5km/h). Hem gick det förstås lite långsammare och totaltiden blev 75 minuter över 50 km.

Som vanligt var många nyfikna och undrade vad det var för något som stod på parkeringsplatsen närmast första tee (där ALLA går förbi). Idel positiva reaktioner.

Själva golfandet gick sådär. Bitvis strålande, stundom uselt. Jag fick nöja mig med en andraplats individuellt, men vann förstås med laget. Dagens höjdpunkt var en HIO på fyran - med samma klubba som min enda tidigare HIO, och på samma hål!

Golftävling med Velomobil

Igår var det första golftävlingen som jag tog cykeln till. Som du ser på bilden kom ett helset, ombyte, träningsbollväska och den vanliga reparationsväskan med (samt ett 12-pack ägg till en vän!). Inga problem. På morgonen var det inte så farligt varmt, men på eftermiddagen, med 25-27 grader i skuggan, var det värre. Trots bar överkropp och minimala löparshorts blev det obehagligt varmt. 25 km gick ju bra, men 87 hem från jobbet hade varit kämpigt. Pga en usel grusväg den första respektive sista biten på dit resp. hemvägen blev det måttliga 38 resp. 40 min - dvs knappa 40 km/h i snitt med packning och värmeslag.

Camping med Velomobil

Eftersom jag ganska enkelt fått med mig golfklubborna och läst om folk som åker på långtur med tält, sovsäck osv i sin velomobil tänkte jag att det skulle bli en enkel sak att packa det som behövdes för en övernattning i tält.

Alltså de vanliga packväskorna, en axelväska, ett liggunderlag, ett tvåmannatält, en sovsäck och ett par extra skor. Försäljaren sa att man kan packa i utrymmet bakom huvudet, men det var lättare sagt än gjort. Jag kunde säkert fått in något, men inget av de större sakerna ville gå in där. Istället blev det några minuters IRL-tetris innan jag kunde klättra i och cykla de 75 km upp på småländska höglandet som var planen för dagen.

Jag hade tittat på Google Maps och tyckte vägen såg bra ut. 75 km borde jag klara på under 2 h och mycket riktigt kom jag iväg först när det var 2 timmar kvar till dess jag skulle vara framme. Några mil in på cyklingen insåg jag dock att det skulle vara netto uppför. I efterhand kan jag konstatera att det var en klättring på 200 m. Inte mycket kan tyckas, men det sänker snitthastigheten. Resan tog 2.10 och jag kom förstås sent. Hem var det desto roligare (1.42 ger ett snitt på ca 44 km/h).

Utöver det har jag sedan sist cyklat några gånger till/från Vimmerby (2.17;2.25 (förkyld) samt 2.10;2.01).

Tanken var att även ta Questen till SM i Speedgolf, men jag fegade ur och tog en fossildriven bil istället. Tur var nog det, för det var bara 2 min till tvåan och så mycket hade jag nog tappat på att cykla ...

Nytt pers!

Efter en påsk med flera barfota (nja, svärfars Fivefingers hade jag ju på mig) löppass och 50 km Velomobil t.o.r. golfbanan på annandagen var det dags för första pendlingsturen efter service. Med träningsvärk i vaderna och cykling dagen innan var det alltså inte frågan om någon formtoppning direkt.

Innan vi går in på exakt tid, och därmed hastighet, så bör jag redogöra för lite förändringar/förbättringar sedan sist. Först och främst är ju servicen gjord, vilket innebär något styvare vevparti, utan knack-ljud och alla ekrar på framhjulen. Sedan hade jag för första gången iår löparshorts och Keo-trampor (med tillhörande lätta skor). Men viktigast av allt är nog att jag drack socker-salt-lösning, istället för rent vatten. Viss medvind var det ibland, men mest låg vinden på från sidan.

Hursomhelst är det nya personliga rekordet på sträckan jobbet-hem (87 km) 1.57.30. Det ger en snitthastighet över 44 km/h! Eftersom det nog är lite nedför från Vimmerby och hem är det kanske mera schysst att räkna snittet på dit och hem-resan. Totalt blev det 4.11.30 över de 174 km. Det ger något beskedligare 42 km/h i snitt. Ändå inget att skämmas för tycker jag.

Halvårsservice

Väntan på färjan i Helsingör.

Äntligen var det då dags för service. Jag hade ju en rad småfel som bvehövde fixas och dessutom såg jag ju fram emot att få lite feedback på slitaget.

Dagen började redan kl 4 med avfärd i pickup tillsammans med min far och min gudfar. Vi kom till verkstaden i Toppevad, Danmark, strax efter kl 9. Sedan blev det en dryg halvdag i verkstaden med Velomobil-snack och en massa lärdomar om vad som slits, hur mycket folk cyklar i sina Velomobiler osv. Utan att gå in alltför mycket i detalj kan jag säga att det kändes skönt att Yohann skötte om cykeln och inte jag själv. Fast det är långt till Danmark är det frågan om det inte är värt det att åka dit för att få Quest:en servad. Vi får se hur det känns nästa år.

En genomgång utan materialkostnad kostar (nästa gång, den första var gratis) ca 5*300 DKK. Sedan tillkommer främst däck, kedja och lite packningar m.m., alla med olika bytfrekvens. Jag gjorde ett överslag och kom fram till att om man kör ca 1000 mil per år, vilket visst var normalt bland Quest-förare, så blir underhållskostnaden ca 3 kr/mil. Lägg till den en avskrivning på ca 10 kr/mil och man inser att det inte är gratis att glassa runt i en schysst hi-tec super-cykel (eller frugal bil beroende på perspektiv).

Yohann och André var som vanligt supertrevliga och det är verkligen kul att få träffa lite cykel-tvilling-själar ibland. I väntan på min skjuts hem (jag fixar att cykla 35 mil enkel resa, men att sedan vända och cykla 35 mil hem efter max en natt är lite tufft för mig, nästa år kanske) bjöd de på smörebröd och förstås en massa kaffe/te under hela dagen.

Till sista tröttnade jag dock på att vänta på de bilåkande alko-turistande släktingarna och cyklade själv till Helsingör (knappt 50 km) för att spara lite tid. Jag kan konstatera att jag är glad att jag kör mina mil på landet i gles trafik och inte på cykelvägar och bland massor av bilar i tätbebyggda Danmark. Låg snitthastighet, ständig anspänning och massor av punkterings-skrämmande grus på cykelvägarna.

Cykeln på operationsbordet. I bakgrunden syns delar till de Orca Velomobiler som de börjat bygga i verkstaden i Toppevad.

Snabb golf

Som jag skrivit tidigare är Quest:en utmärkt som transportmedel för golfare med klimatsamvete och/eller motionbehov. Imorse packade jag ned klubborna tidigt på morgonen och rullade upp på infarten igen strax innan kl 9. Då hade jag hunnit cykla 50 km och spela 27 hål. Totalt knappt tre timmar effektiv träning (nåja, golfdelen får väl sägas måttligt effektiv).

Därmed har cykeln nu rullat ca 400 mil och det är dags för den halvårsservice som ingick vid köpet. Imorgon åker jag därför till Danmark och får lite småfel fixade och dessutom en rejäl genomgång av hela cykeln. Sedan får vi se hur många mil det kan bli det första året. Jag trodde på 800, men hoppades på 1000 innan cykeln införskaffades. Ännu har jag inte bytt däck, vad kan en uppsättning Durano tänkas klara? 500, 750 eller hela 1000 mil?

Polisen och energimässa

Förra tisdagen, när jag cyklade till jobbet som vanligt, var det vackert vårväder på väg hem. Inte helt oväntat stog då polisen vid vägkanten strax utanför Vimmerby och vinkade förstås in mig på ren nyfikenhet. Precis som förra gången var konstaplarna vänliga och släppte strax iväg mig igen, efter att ha frågat om antal växlar, hastighet och förstås om det verkligen bara var muskelkraft som drev fordonet...

På lördagen samma vecka var det Energimässa i Hultsfred. Efter att ha blivit stoppad av en journalist från Vimmerby tidning på vägen till jobbet hade jag lovat att ställa ut cykeln på mässan och låta folk klämma, känna och prova. 13 mil tor blev det till Metropol i Hultsfred och möten med massor av nyfikna människor som redan hade sett Questen på vägarna, men inte fått chansen att titta närmare. Jag tror att det var en bra grej för att få ett ansikte bakom det konstiga fordonet som ibland är lite långsamt relativt övrig trafik, men också förstås för att kanske sprida tankarna om att ta sig fram med muskelkraft. Det var minst en som verkligen blev sugen på att skaffa sig en egen, så mycket kan jag säga.

Många nyfikna besökare på Energimässan i Hultsfred.

Undertecknad fångad på bild i farten förbi Hultsfred, på väg till jobbet i Vimmerby. Foto togs av journalisten Charlotta Madestam.

Stoppad av polisen!

Men knappast för fortkörning. Det var på vägen hem från jobbet som jag ungefärhalvvägs, efter dryga 4 mil först blev omkörd i hög hastighet på 1-delen av en 2-1-väg. Strax därefter stod en civil polisbil och blinkade och en polis stod vid sidan av vägen och vinkade in mig. Till saken hör att det var storm med kraftigt snöblandat regn och knappast idealiska förhållanden.

Som väntat var polisen mest nyfiken och ställde många frågor om Questen. Sedan kom den oundvikliga frågan om att köra på 2-1-vägen, men han förstod att det är en omväg att köra den andra vägen och lät mig cykla vidare.

Men snöstormen gjorde hemfärden tuff. Återigen blev jag påminnd av Questens största svaghet - sikt vid dåligt väder. Vägbanan var såpass varm att det mesta av snön smälte direkt, men inte på visiret och heller inte det som hamnade på lyset.

Hur som helst gick ditfärden i låga 37 km/h och hem blev det bottenrekord - 31,5 km/h! Hur mycket som går att skylla på det usla vädret är svårt att säga, men första 2 milen snittade jag iaf 38, men sedan började snöandet på allvar ... En punktering under de förhållandena hade inte varit roligt. Tveksamt om jag hade klarat av det faktiskt.

Nytt årsbästa

En något kortare jobbpendling till en konferens igår (152 istället för 174 km) resulterade i nytt årsbästa i medelhastighet. Trots regn på hemvägen, som visst inte gör så mycket för hastigheten vad det verkar, blev det ett snitt på 39,7 km/h över de dryga femton milen. Att köra hela sträckan i ett svep hade förstås varit jobbigare, men eftersom lejonparten av min användning av Questen är i pendling och för att jämna ut eventuella vindeffekter räknar jag t.o.r.



Som vi ser i sammanställningen skedde en viss förbättring under hösten. Statistiken störs lite av att jag slarvade med däcktrycket och körde hela hösten utan att fylla på luft. Det gjorde förstås att hastighetsförbättingen motverkades av ökande rullmotstånd.

Nu ser vi åter en stigande form och iår hoppas jag kunna passera drömgränsen 40 km/h i snitt. Hur mycket högre än så jag kommer är svårt att veta. Men hoppas på 42-43 kan man ju alltid. En annan drömgräns är nämligen att komma under 2 h enkel resa. Det för att lyckas med det krävs 43,5 km/h i snitt. Dit känns det iofs långt, särskilt i de tyngsta uppförsbackarna där cykeldatorn fortfarande visar ynka 20 km/h ...

Ytterligare en bit kvar till fjolårsformen

Så har det blivit två jobbpendlingar hittills i mars. Medelhastigheterna på 36,9 resp 38,7 km/h över de 174 kilometrarna visar en god trend, men det är ändå en liten bit kvar till toppformen i slutet av förra säsongen. Imorgon blir det en något förkortad pendling, endast 16 mil. Jag återkommer nästa gång med en trendkurva över hastigheten. Tills dess rekommenderar jag detta bidrag till Göteborgs filmfestival i vintras:


00-Tal Barn: https://vimeo.com/88434687
Lösenord: hfsjcnw628s

Inga velomobiler där inte. Men det kan man förstå med tanke på skicket på vägarna. Det är nog som Velomobile.dk-killen sa - utan bilen ingen velomobil. Även om det vore teoretiskt möjligt att hålla en tredjedel av vägytan i skick för velo-trafik kommer det knappast att göras.

Därför gäller det att hålla igång med cyklandet medan vägarna är schyssta!

Första vårdagen (?)

I måndags var det den varmaste dagen iår, än sålänge. Det firades med en tur till golfbanan. Så i men golfbagen, skor, kläder och lite bullar och sedan bar det av. På vägen till banan var det medvind och benen var pigga. Det gjorde att jag den sista tredjedelen av vägen (när vägen är relativt platt och rak) kunde ligga och "cruise:a" runt 55 km/h under lång tid. Det kändes mycket bra och de bilister som kom ikapp undrade nog vad det var för motor under den långa "huven".

På vägen hem var benen inte lika pigga och dessutom hade jag inte bråttom som på vägen dit. Därmed blev snittet betydligt lägre och totalt rullade jag in på måttliga 37 km/h t.o.r. Det känns dock riktigt bra att jag kunnat bevisa för mig själv att Quest:en är ett utmärkt fordon för att ta sig till och från golfbanan (med utrustning). Jag ser fram emot sommaren när många golfare kommer att gå förbi cykelparkeringen närmast klubbhuset och undra vad det är för röd skönhet som står där!

Första punkteringen

I går cyklade jag 40 km till en kurs i idylliska Bråbo. På vägen dit gick det smärtfritt och utan problem. Lite långsamt pga kringlig och backig väg (med inslag av snömådd och grus på asfalten). Men ändå bra.

På vägen hem idag gick det sämre. Redan efter några meter insåg jag att något inte stod rätt till och körde åt sidan för att kontrollera däcken (som jag förstås borde kollat innan jag startade). Mycket riktigt var vänster framdäck platt. Jag tog fram skyddet, välte över cykeln på sidan, lossade däcket, bytte slang och skulle börja pumpa. Jag längtade ju hem till min fru och hund som varit ensamma hela helgen. Men icke. Pumpen som jag fick med från "fabrik" hade inget munstycke som funkade med mina racerventiler (också från "fabrik")! Irriterad på mig själv för att jag aldrig testat utrustningen på hemmaplan, utan bara räknat med att det skulle funka, började jag se mig om efter hjälp. Som tur var kände jag ju, efter kursen, människor från bygden som kunde hjälpa mig (tack Monika och Roger!). Det gjorde mer än vad man kan begära av någon (tack också Allan och alla andra som försökte hjälpa till). Men ingen kunde frambringa ett munstycke eller en pump som passade. Själv har jag ju massor av möjligheter, men alla var hemma 40 km bort.

Till sist fick jag svälja stoltheten och ringa en vän. I det här fallet min far (tack pappa!). Lärdomarna är flera. För det första är det stor punkteringsrisk på grusad asfalt (just i Bråbo "brukar" jag faktiskt få punktering, senast på racern), för det andra att byta ut den värdelösa pumpen och ha komplett utrustning och för det tredje att Quest:en går utmärkt att lasta på flaket på en, på landet väldigt vanlig, Mitsubishi L200!

Kall premiär

I tisdags gick första turen till Vimmerby för säsongen. Prognosen sa -3 till -6 och "garanterat" uppehåll. Eftersom det skulle vara torrt tog jag beslutet att cykla, fast med skoskydd denna gång (i höstas cyklade jag i minus 2-6 utan skoskydd).

På ditvägen gick det långsammare än väntat och mot slutet var det lite kämpigt. 20 minuter långsammare än planerat kom jag ändå fram. Kall om fötterna och trött, i övrigt ok. Men hastigheten blev som sagt låg, ynka 35 km/h i snitt.

Hemresan blev, som under dagen befarat, tung. Jag hann inte återhämta mig ordentligt under dagen, trots sen avfärd. Med trötta ben lyckades jag inte generera så många watt som jag är van vid, vilket förstås resulterade i en låg hastighet. Men än värre betydligt mindre spillvärme i "kupén". Eftersom vi har en ungefärlig verkningsgrad vid kroppsarbete på 20% ger varje minskad watt i pedalerna 4 ggr så många mindre watt uppvärmning av kupén. Det kändes vill jag lova.

Som tur är bor gudföräldrarna drygt 2 mil hemifrån. Det är skönt att ha människor utan som helst obehag kan knacka på hos när man behöver hjälp (termometern visade minus 9). Gudmor bjöd på våfflor och julmust och snart flöt blodet i fötterna igen. De sista milen gick aningen fortare än de första på hemresan, men snittet blev ändå personsämsta med 32 km/h. En km/h kan härledas till den lägre temperaturen och den därmed tätare luften, men bara en.

Lärdomen är att kondition är en färskvara. Det var två månader sen senaste långturen och det märktes verkligen. Dessutom fick jag lite extra respekt för låga temperaturer. En punktering halvvägs hem hade jag haft svårt att klara av, den saken är säker. Vidare var inte skoskydden lika mycket hjälp som jag hoppats, kanske är det för att "fartvinden" kommer rakt underifrån - direkt på trampan där man saknar skydd.

Årets första turer

På grund av det extremt milda vädret har årets premiärturer redan blivit av. I veckan har jag mött upp en vän på golfbanan för att spela lite Speedgolf (dvs som skidskytte, fast på golfbanan). Därmed blev det två turer á 2*25 km. Alltså redan 10 mil.

En aha-upplevelse var dock hur mycket tyngre det är att cykla efter lite annan ansträngning. Speedgolfrundorna innebär 6-7 km löpning på just nu väldigt blöta gräsmattor. Cyklingen hem sedan var tunga, båda gångerna. Jag har inte cyklat så sakta sedan hemkörningen från Danmark. Väggen var inte långt borta, om man säger så.

I mars-april blir det förhoppningsvis varmt och ljust nog för att köra till jobbet igen. Dessutom är det även då dags för sexmånaders service på Questen, dvs 70 mil t.o.r. Danmark. Tills dess är det bra om man får inte lite pass när tillfälle ges.