Min fru har tagit min Velo!

När Questen var nyköpt för tre år sedan fick min fru testa en sväng till affären (2*10 km). Jag var dock slarvig med inställningarna och cykeln passade inte speciellt bra. Hon satt lågt och hade t.ex. ingen kontakt med sidorna (Velomobiels modeller har axelkuddar som ligger an mot axlarna för att man ska få mothåll - som i en F1-bil). Resultatet var att hon tyckte det var otäckt när det gick fort och hon provade den inte på flera år igen. Det var förstås en besvikelse för mig som hade tänkt att vi skulle dela på Velon, men vis av erfarenhet vet jag nu att det ändå inte är någon idé - det är alltför jobbigt att ställa om mellan brukarna, iaf om man ska göra det ofta.

Nu, efter visst tjat, har hon provat igen. Denna gång med noggrannare inställning och anpassning. Plötsligt var det jättekul och hon cyklar varannan dag till gym och affär. Men eftersom jag inte vill hindra henne, utan gärna ser att hon använder Questen, fick jag börja se mig om efter en ny Velo.

Vi har pratat om Quattrovelo och DF, men så kom en begagnad Strada upp på FB. Den hade dragkrok och all annan extra-utrustning som jag vill ha. Sagt och gjort bokade jag in Questen på service i Toppevad (velomobilcenter.dk) och åkte ned för att titta.

Sommarservice och ny Velo

Nu när jag är ledig passade jag på att åka till Velomobilcenter.dk och låta göra service på Quest:en. Som vanligt är det superkul att hänga med Yoann och André en dag, samt förstås flukta på de häftiga cyklarna de har i "bilsalongen". I år var det särskilt DF som lockade mitt intresse! Även WAW fanns inne, men det kändes inte alls lika snabb som jag föreställt mig. Nej, fick jag vilken jag ville skulle det, just nu, vara en DF!

På bilden över de uppställda VM:erna är det, nedifrån, DF, Strada, Strada, DF XL, EVO R, Mango, Quest och sist Quest XS. 

Eftersom jag även hämtade en Strada i Danmark, bara 20 km från Toppevad, fick Questen åka på taket hem. Det var förstås också därför jag inte kunde cykla ned till Danmark för att göra servicen.

På färjan var det inga problem med varken höjd eller längd på ekipaget. Det gick bra som 6 m personbil.

Premiärturen med Stradan (som numera är min ordinarie Velo, då min fru tagit över Questen) blev till Biodlarmöte i Högsby. 2*20 km. Medelhastigheten var dock frustrerande låga 38 km/h, trots att jag inte precis höll igen. Däcken som satt på nr jag köpte den var dock Marathon Plus, de säkraste och långsammaste som finns! Nu har jag bytt till F-Lite fram och Kojak bak. Hoppas verkligen det gör lite skillnad.

Nytt pers och jobbfunderingar

Idag blev det nytt pers på väg till jobbet. 55.45 på de 38,4 kilometerna, vilket ger en snitthastighet på dryga 41 km/h. Vägen hem gick lite långsammare, men även det blev rekord. Totalt 1.53.00 på de 77 km, dvs knappt 41 km/h i snitt. Men då ska man komma ihåg att första (och sista) kilometern är usel grusväg och i slutet/början är det flera trafikljus (som jag missade allihop). På öppen väg var snittet betydligt över 45 km/h. Konstig dag att pers:a egentligen, eftersom jag känt mig sliten i benen hela helgen efter ett tufft löppass i fredags.

En annan sak. Jag funderade på i cykeln idag till vilka planerade möten i tjänsten som jag ska ta cykeln. Än så länge har jag bara cyklat till kontoret, aldrig till ett möte utanför kontoret. Nu har jag ett par möten planerade (med möjlighet till dusch) på lagom avstånd (60-90 km) och som varar länge nog för att det ska kännas lönt (minst heldag).

Hur gör ni andra - tar ni velon i tjänsten? Hur uppfattas det av kollegor/kunder?

Cyklingens samhällsnytta kvantifierad!

Genom FB-gruppen "Velomobiler i Norden" fick jag idag nys om den danska nationella cykelstrategin som slår fast att samhällsnyttan i form av förbättrad hälsa genom cykling kan värderas till 0,9 € per km (7 dkk). För mig innebär det alltså 72 € om dagen!

Jag känner inte till några detaljer bakom den beräkningen och kanske skiljer sig danska förhållanden något från svenska, men det innebär ju grovt att min cykel är samhällsekonomiskt lönsam redan efter drygt 800 mil! Eftersom jag redan cyklat över 1000 mil är den redan avbetald.

Vill du också göra en bra affär för samhället, och din kropp? Just nu finns en Strada ute på blocket.

Tillägg: I cykelstrategin står det "i byen" vilket på danska betyder i staden och därmed är nog en stor del av de minskade kostnaderna för samhället minskade partikel-utsläpp, minskad NOx osv i stadsmiljön, inte bara minskad fetma och förbättrad hälsa hos cyklisten. Likväl är det intressant med en såpass hög siffra. Hur kan man, om denna uppskattning är rimlig, motivera att det överhuvudtaget får framföras förbränningsfordon i stadskärnan någonstans?

Testpilot från Fliseryd

Det händer inte allt för sällan att någon som kör om gör det väldigt sakta. Många är nyfikna på Questen och undrar om det verkligen får plats en människa i den lilla röda torpeden.

Igår körde en Volvo förbi mig sakta och efter någon kilometer stod den på en parkeringsficka med föraren vinkandes vid vägkanten. Rolf, som han hette, var mycket trevlig och turligt nog av ungefär samma kroppsliga dimensioner som jag själv. Jag berättade lite kort om cykeln och frågade sedan om han ville testa. Det ville han och vi bytte helt sonika fordon i några hundra meter till nästa ficka. Tyvärr var det svagt uppför (jag kör ca 35 km/h uppför och 55 km/h nedför på den sträckan), så Questen fick inte visa sig från sin bästa sida. Men lika glad för det var Rolf!

Jag fick även ta bilder på honom cyklandes. De finns säkert ute på webben nu - om jag tolkade hans glädje rätt.

What a difference a Quest makes

Denna vecka har jag cyklat fyra av fem dagar, vilket är rekord för nya jobbet. 4*8=32 mil är dock fortfarande mindre än de 2*17=34 mil som det blev till förra jobbet.

Men det jag tänkte skriva om idag är skillnaden i känslan att komma till jobbet i onsdags och torsdags. På onsdagen tog jag e-golfen till jobbet och kände mig trött och nedstämd när jag gick in genom porten till jobbet. Inget konstigt i sig, det är få som skuttar in med hoppsa-steg på när det kommer till jobbet på morgonen. Men dagen efter, när jag cyklat i 60 minuter innan, var svettig och hög på endorfiner, och kände mig duktig var känslan helt annan. Nu var det istället skönt att vara framme, jag såg fram emot att ta en frukt i fruktkorgen och öppnade porten med ett leende.

Kanske är det faktiskt den största fördelen med att cykla till jobbet - det ökade välbefinnandet. Då talar jag inte om att man håller vikten, få bra kondition och blir mindre beroende av hög inkomst. Nej, just det hormonella rus och väl syresatta hjärna man får av ett motionspass på vägen till sin stillasittande arbetsdag. Samma sak på vägen hem - man kommer in genom dörren med ett leende på läpparna. Inga arbetsrelaterade orosmoment överlever 60 minuter konditionsträning!

Lokal media *2

För några veckor sedan blev jag ju utmanad av en tempo-cyklist. Vårt race fotades av en fotograf och blev del av ett litet reportage om mig och Quest:en i en lokal reklamtidning - Stadsmagasinet.

I helgen var jag med på en "miljöbilsdag" som arrangerades av Oskarshamn Energi i samarbete med stadens bilhandlare. Jag skulle pratat om hur det är att äga och använda elbil till vardags, men det enda folk var intresserade av var cykeln. Quest:en alltså. Även lokalpressen var nyfikna på den röda skönheten och jag hamnade återigen på bild i en tidning som nästan alla i trakten läser.

Det roligaste med miljöbilsdagen var att intresset var så stort att vi efteråt talat om att fokusera mera på cykeln som alternativ till nästa års upplaga. Kanske kan vi får Velomobilcenters roadshow även till Oskarshamn!