Golftävling med Velomobil

Igår var det första golftävlingen som jag tog cykeln till. Som du ser på bilden kom ett helset, ombyte, träningsbollväska och den vanliga reparationsväskan med (samt ett 12-pack ägg till en vän!). Inga problem. På morgonen var det inte så farligt varmt, men på eftermiddagen, med 25-27 grader i skuggan, var det värre. Trots bar överkropp och minimala löparshorts blev det obehagligt varmt. 25 km gick ju bra, men 87 hem från jobbet hade varit kämpigt. Pga en usel grusväg den första respektive sista biten på dit resp. hemvägen blev det måttliga 38 resp. 40 min - dvs knappa 40 km/h i snitt med packning och värmeslag.

Camping med Velomobil

Eftersom jag ganska enkelt fått med mig golfklubborna och läst om folk som åker på långtur med tält, sovsäck osv i sin velomobil tänkte jag att det skulle bli en enkel sak att packa det som behövdes för en övernattning i tält.

Alltså de vanliga packväskorna, en axelväska, ett liggunderlag, ett tvåmannatält, en sovsäck och ett par extra skor. Försäljaren sa att man kan packa i utrymmet bakom huvudet, men det var lättare sagt än gjort. Jag kunde säkert fått in något, men inget av de större sakerna ville gå in där. Istället blev det några minuters IRL-tetris innan jag kunde klättra i och cykla de 75 km upp på småländska höglandet som var planen för dagen.

Jag hade tittat på Google Maps och tyckte vägen såg bra ut. 75 km borde jag klara på under 2 h och mycket riktigt kom jag iväg först när det var 2 timmar kvar till dess jag skulle vara framme. Några mil in på cyklingen insåg jag dock att det skulle vara netto uppför. I efterhand kan jag konstatera att det var en klättring på 200 m. Inte mycket kan tyckas, men det sänker snitthastigheten. Resan tog 2.10 och jag kom förstås sent. Hem var det desto roligare (1.42 ger ett snitt på ca 44 km/h).

Utöver det har jag sedan sist cyklat några gånger till/från Vimmerby (2.17;2.25 (förkyld) samt 2.10;2.01).

Tanken var att även ta Questen till SM i Speedgolf, men jag fegade ur och tog en fossildriven bil istället. Tur var nog det, för det var bara 2 min till tvåan och så mycket hade jag nog tappat på att cykla ...

Nytt pers!

Efter en påsk med flera barfota (nja, svärfars Fivefingers hade jag ju på mig) löppass och 50 km Velomobil t.o.r. golfbanan på annandagen var det dags för första pendlingsturen efter service. Med träningsvärk i vaderna och cykling dagen innan var det alltså inte frågan om någon formtoppning direkt.

Innan vi går in på exakt tid, och därmed hastighet, så bör jag redogöra för lite förändringar/förbättringar sedan sist. Först och främst är ju servicen gjord, vilket innebär något styvare vevparti, utan knack-ljud och alla ekrar på framhjulen. Sedan hade jag för första gången iår löparshorts och Keo-trampor (med tillhörande lätta skor). Men viktigast av allt är nog att jag drack socker-salt-lösning, istället för rent vatten. Viss medvind var det ibland, men mest låg vinden på från sidan.

Hursomhelst är det nya personliga rekordet på sträckan jobbet-hem (87 km) 1.57.30. Det ger en snitthastighet över 44 km/h! Eftersom det nog är lite nedför från Vimmerby och hem är det kanske mera schysst att räkna snittet på dit och hem-resan. Totalt blev det 4.11.30 över de 174 km. Det ger något beskedligare 42 km/h i snitt. Ändå inget att skämmas för tycker jag.

Halvårsservice

Väntan på färjan i Helsingör.

Äntligen var det då dags för service. Jag hade ju en rad småfel som bvehövde fixas och dessutom såg jag ju fram emot att få lite feedback på slitaget.

Dagen började redan kl 4 med avfärd i pickup tillsammans med min far och min gudfar. Vi kom till verkstaden i Toppevad, Danmark, strax efter kl 9. Sedan blev det en dryg halvdag i verkstaden med Velomobil-snack och en massa lärdomar om vad som slits, hur mycket folk cyklar i sina Velomobiler osv. Utan att gå in alltför mycket i detalj kan jag säga att det kändes skönt att Yohann skötte om cykeln och inte jag själv. Fast det är långt till Danmark är det frågan om det inte är värt det att åka dit för att få Quest:en servad. Vi får se hur det känns nästa år.

En genomgång utan materialkostnad kostar (nästa gång, den första var gratis) ca 5*300 DKK. Sedan tillkommer främst däck, kedja och lite packningar m.m., alla med olika bytfrekvens. Jag gjorde ett överslag och kom fram till att om man kör ca 1000 mil per år, vilket visst var normalt bland Quest-förare, så blir underhållskostnaden ca 3 kr/mil. Lägg till den en avskrivning på ca 10 kr/mil och man inser att det inte är gratis att glassa runt i en schysst hi-tec super-cykel (eller frugal bil beroende på perspektiv).

Yohann och André var som vanligt supertrevliga och det är verkligen kul att få träffa lite cykel-tvilling-själar ibland. I väntan på min skjuts hem (jag fixar att cykla 35 mil enkel resa, men att sedan vända och cykla 35 mil hem efter max en natt är lite tufft för mig, nästa år kanske) bjöd de på smörebröd och förstås en massa kaffe/te under hela dagen.

Till sista tröttnade jag dock på att vänta på de bilåkande alko-turistande släktingarna och cyklade själv till Helsingör (knappt 50 km) för att spara lite tid. Jag kan konstatera att jag är glad att jag kör mina mil på landet i gles trafik och inte på cykelvägar och bland massor av bilar i tätbebyggda Danmark. Låg snitthastighet, ständig anspänning och massor av punkterings-skrämmande grus på cykelvägarna.

Cykeln på operationsbordet. I bakgrunden syns delar till de Orca Velomobiler som de börjat bygga i verkstaden i Toppevad.

Snabb golf

Som jag skrivit tidigare är Quest:en utmärkt som transportmedel för golfare med klimatsamvete och/eller motionbehov. Imorse packade jag ned klubborna tidigt på morgonen och rullade upp på infarten igen strax innan kl 9. Då hade jag hunnit cykla 50 km och spela 27 hål. Totalt knappt tre timmar effektiv träning (nåja, golfdelen får väl sägas måttligt effektiv).

Därmed har cykeln nu rullat ca 400 mil och det är dags för den halvårsservice som ingick vid köpet. Imorgon åker jag därför till Danmark och får lite småfel fixade och dessutom en rejäl genomgång av hela cykeln. Sedan får vi se hur många mil det kan bli det första året. Jag trodde på 800, men hoppades på 1000 innan cykeln införskaffades. Ännu har jag inte bytt däck, vad kan en uppsättning Durano tänkas klara? 500, 750 eller hela 1000 mil?

Polisen och energimässa

Förra tisdagen, när jag cyklade till jobbet som vanligt, var det vackert vårväder på väg hem. Inte helt oväntat stog då polisen vid vägkanten strax utanför Vimmerby och vinkade förstås in mig på ren nyfikenhet. Precis som förra gången var konstaplarna vänliga och släppte strax iväg mig igen, efter att ha frågat om antal växlar, hastighet och förstås om det verkligen bara var muskelkraft som drev fordonet...

På lördagen samma vecka var det Energimässa i Hultsfred. Efter att ha blivit stoppad av en journalist från Vimmerby tidning på vägen till jobbet hade jag lovat att ställa ut cykeln på mässan och låta folk klämma, känna och prova. 13 mil tor blev det till Metropol i Hultsfred och möten med massor av nyfikna människor som redan hade sett Questen på vägarna, men inte fått chansen att titta närmare. Jag tror att det var en bra grej för att få ett ansikte bakom det konstiga fordonet som ibland är lite långsamt relativt övrig trafik, men också förstås för att kanske sprida tankarna om att ta sig fram med muskelkraft. Det var minst en som verkligen blev sugen på att skaffa sig en egen, så mycket kan jag säga.

Många nyfikna besökare på Energimässan i Hultsfred.

Undertecknad fångad på bild i farten förbi Hultsfred, på väg till jobbet i Vimmerby. Foto togs av journalisten Charlotta Madestam.

Stoppad av polisen!

Men knappast för fortkörning. Det var på vägen hem från jobbet som jag ungefärhalvvägs, efter dryga 4 mil först blev omkörd i hög hastighet på 1-delen av en 2-1-väg. Strax därefter stod en civil polisbil och blinkade och en polis stod vid sidan av vägen och vinkade in mig. Till saken hör att det var storm med kraftigt snöblandat regn och knappast idealiska förhållanden.

Som väntat var polisen mest nyfiken och ställde många frågor om Questen. Sedan kom den oundvikliga frågan om att köra på 2-1-vägen, men han förstod att det är en omväg att köra den andra vägen och lät mig cykla vidare.

Men snöstormen gjorde hemfärden tuff. Återigen blev jag påminnd av Questens största svaghet - sikt vid dåligt väder. Vägbanan var såpass varm att det mesta av snön smälte direkt, men inte på visiret och heller inte det som hamnade på lyset.

Hur som helst gick ditfärden i låga 37 km/h och hem blev det bottenrekord - 31,5 km/h! Hur mycket som går att skylla på det usla vädret är svårt att säga, men första 2 milen snittade jag iaf 38, men sedan började snöandet på allvar ... En punktering under de förhållandena hade inte varit roligt. Tveksamt om jag hade klarat av det faktiskt.